Naturfilm består av tre kortare bildessäer som reflekterar över relationen mellan människa och natur i klassisk svensk naturdokumentärfilm. I arbetet belyses också hur distinktionen mellan natur och kultur förhandlas inom moderniteten. Essäerna omfattar reflektioner över landskapet, naturen som resurs, art- och genusrelationer, ursprungskulturer och mediets materialitet. I bildessäerna kombineras tecknade bilder med en berättarröst; teckningar av frysta filmbilder från dokumentärfilmer visas parallellt med berättarröstens fragmentariska reflektioner över bilden som representation och materiell inskription. Essäerna är mediala transformationer av svenska dokumentärfilmer från den klassiska erans höjdpunkt, mellan sent 1930-tal och det tidigt 1950-tal. Denna period sammanfaller med ’den stora accelerationen’, då exploateringen av naturens resurser ökar explosionsartat samtidigt som avståndet mellan människa och natur ökar.

​

Läs mer här